Vad är talassofobi?

Talassofobi är en fobi för djupt eller öppet vatten, exempelvis hav, sjöar eller bassänger med okänt djup. Till skillnad från generell vattenskräck är talassofobi kopplad till det okända under ytan – mörkret, djupet och det potentiella hotet.

Så påverkar talassofobi vardagen

Talassofobi kan få mycket stor påverkan på vardagen. Den intensiva rädslan kan få dig att undvika exempelvis resor, semesterplaner, badhus, utflykter eller vissa yrkesval. För vissa personer med talassofobi kan bilder på havsbottnar, fartygsvrak eller valar väcka stark obehagskänsla, medan andra får panik enbart av tanken på att simma över djupare vatten. Många föräldrar känner skuld om de inte vågar bada med sina barn. På längre sikt kan undvikandebeteendet leda till social isolering.

Fysiska och psykiska symtom

Talassofobi kan ge upphov till kraftiga kroppsliga reaktioner. Hjärtklappning, svettningar, illamående, muskelspänningar och andningssvårigheter är vanligt. Psykiskt kan det röra sig om panikkänslor, dissociation, skamkänslor eller tvångsmässigt undvikande av allt som påminner om vatten.

Behandling med KBT och exponering

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är den vanligaste behandlingsformen för talassofobi/fobi för djupt vatten. Den bygger på att identifiera och utmana tankar som förvärrar rädslan, såsom föreställningar om att bli uppslukad av havsvidder eller att inte kunna kontrollera sin kropp i vatten. Exponeringsterapi är ofta en viktig del av behandlingen av talassofobi. Då utsätts patienten gradvis för det som triggar ångest, först i form av bilder, därefter filmer och så småningom verkliga situationer.

Behandlingen innefattar ofta flera metoder:

• Kognitiv omstrukturering av skrämmande tankar
• Stegvis exponering för vattensituationer
• Hemuppgifter och dagboksföring
• Användning av andningstekniker vid stark ångest
• Terapeutledd reflektion och uppföljning

Vanliga orsaker till fobi för djupt vatten

Orsaken till varför en fobi för djupt vatten uppstår varierar mellan individer. En del utvecklar talassofobi efter trauman som drunkningstillbud eller skräckfyllda upplevelser i vatten som barn. Hos andra kan rädslan ha vuxit fram långsamt, ofta förstärkt av skrämmande bilder från nyheter, film eller dokumentärer om havsdjur och katastrofer till havs.

Evolutionära och traumatiska förklaringar

Enligt vissa teorier är talassofobi evolutionärt betingad. Människor har historiskt haft anledning att undvika djupa vatten på grund av drunkningsrisk och rovdjur. Det finns även belägg för att kroppen reagerar starkare på visuella intryck från miljöer där vi saknar kontroll, vilket stämmer väl överens med känslan av att sväva ovanför en mörk botten.