Megalofobi: fobi för stora saker

Megalofobi är enkelt förklarat en fobi för stora saker. Det kan handla om alltifrån enorma byggnader, statyer och fartyg till stora djur, och inte sällan är det fokuserat på en fobi för stora saker under vatten. För den som är drabbad av megalofobi kan vardagliga situationer där stora objekt förekommer bli extremt stressande samt skapa panikreaktioner och undvikande beteende i vardagen.

Psykologiska och neurologiska orsaker

Fobi för stora saker tros ha sitt ursprung i tidigare upplevelser eller inlärda mönster, där ett starkt intryck kopplat till stora objekt – exempelvis som barn – skapar en ihållande rädsla. På ett neurologiskt plan ser man ofta ökad aktivitet i amygdala, hjärnans centrum för rädsla, vilket kan förstärka ångest och ge starka reaktioner. För vissa finns ett genetiskt inslag, där hög känslighet för stimuli eller ångestsyndrom i familjen kan spela roll.

Vanliga triggers som utlöser reaktioner

Megalofobi triggas vanligtvis av specifika synintryck eller miljöer. Vissa stimuli har visat sig särskilt vanliga hos personer med fobi för stora saker:

• Stora byggnader, monument eller vattenfall
• Ovanligt stora djur såsom valar eller elefanter
• Maskiner, kranar, flygplan eller fartyg på nära håll
• Fotografier eller filmer med fokus på skala och perspektiv
• Himlakroppar, havsdjup eller stora klippor och berg

Det är inte ovanligt att upplevelsen är mer kopplad till känslan av litenhet eller hjälplöshet än till objektet i sig. En del har inga problem med stora föremål som de kan se tydligt på land, men lever med en stark fobi för stora saker under vatten.

Vanliga symptom vid megalofobi

Symptomen vid megalofobi varierar, men några vanliga reaktioner är stark ångestkänsla, andnöd, hjärtklappning och yrsel vid exponering för det som upplevs som hotfullt stort. Andra får kalla svettningar eller skakningar. Dessa reaktioner uppstår ofta snabbt och kan vara svåra att kontrollera utan att avlägsna sig från situationen. I vissa fall leder fobin för stora saker till ett destruktivt och undvikande beteende, där den som är drabbad aktivt planerar sina dagar för att slippa triggande miljöer.

Megalofobi som diagnos

Diagnosen megalofobi fastställs vanligtvis genom samtal med legitimerad psykolog, psykoterapeut eller psykiater. Patienten får beskriva sina upplevelser, symptom och hur fobin för stora saker påverkar vardagen. Ofta används frågeformulär för att kartlägga graden av påverkan. Det är viktigt att andra ångesttillstånd, såsom generaliserad ångest eller PTSD, utesluts eftersom symptomen delvis kan överlappa.

Behandlingar som hjälper mot fobi för stora saker

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är den vanligaste behandlingsformen mot megalofobi. Behandlingen fokuserar på att stegvis exponera dig för det som orsakar rädsla och omstrukturera tankemönster. Under behandlingen kan du även få:

• Läkemedel mot ångest som tillfälligt stöd
• Psykoedukation för att förstå rädslans ursprung
• Avslappningstekniker
• Andningsövningar vid akut ångest
• Lära dig om mindfulness och medveten närvaro