Symptom vid Aspergers syndrom

Aspergers syndrom var tidigare en vanlig diagnos, som idag är en del av diagnosen autism. Symptomen för Asperger varierar från individ till individ, men många visar en kombination av sociala svårigheter, ett intensivt fokus på specifika ämnen samt ett mer begränsat mönster av beteenden och intressen.

Mer om Aspergers syndrom

Även om Aspergers syndrom officiellt fortfarande finns kvar som diagnos i Sveriges sjukvårdsklassifikation så används den idag nästan inte alls, utan faller in under diagnosen autism/autismspektrumtillstånd (AST). Det finns flera anledningar till detta, men den främsta orsaken till att diagnosen har försvunnit är att forskning visar att kriterierna inte går att särskilja från andra varianter av autism. Många som tidigare har fått diagnosen Aspergers syndrom identifierar sig dock starkt med detta och föredrar att fortsätta använda denna benämning.

Tecken på Asperger

Symptomen på Asperger skiljer sig som sagt mellan individer, men det finns vissa tecken och symptom som många med diagnosen delar.

Svårigheter i socialt samspel

Ett av de mest framträdande tecknen på Asperger är utmaningar i den sociala kommunikationen. Det kan handla om att tolka kroppsspråk, förstå undertexter i samtal eller att inleda och avsluta konversationer. Många beskriver en känsla av att “stå utanför” i sociala sammanhang, särskilt i grupper eller vid förändrade sociala regler.

Vanliga tecken är:

• Bokstavlig tolkning av språk
• Svårigheter att förstå sociala koder
• Bristande ögonkontakt
• Problem att tolka ironi eller humor

Begränsade och repetitiva beteenden

Ett annat vanligt tecken på Asperger är ett starkt behov av rutiner, strukturer och förutsägbarhet. Många med Aspergers syndrom ogillar förändringar, även små sådana, vilket kan ge upphov till stark stress och ångest. Repetitiva rörelser, som att snurra på föremål eller vicka på kroppen, förekommer ibland som ett sätt att reglera inre spänning eller koncentration.

Känslighet för sinnesintryck

Sensorisk bearbetning är ofta avvikande hos personer med Aspergers syndrom. Det kan innebära en överkänslighet för ljud, ljus eller beröring – till exempel att ha svårt för starka lampor, vissa tyger mot huden eller oväntade ljud. Andra upplever det motsatta, en minskad känslighet, där de söker starkare stimuli för att känna sig närvarande.

Vanliga sensoriska reaktioner:

• Obehag av starka ljud eller ljus
• Aversion mot vissa smaker eller texturer
• Obehag vid fysisk kontakt
• Behov av att repetera sensoriska intryck

Starkt fokus på intressen

Ett djupt intresse för ett visst ämne är vanligt, ibland så intensivt att det dominerar stora delar av vardagen. Intressena kan vara smala men kunskapen djup och ofta imponerande. Det är inte ovanligt att personer med Aspergers syndrom utvecklar karriärer eller livsstil kring sina intresseområden.

Asperger-symptom hos vuxna och barn

Hos barn kan symptomen på Asperger synas i form av svårt med lekregler, kontakt med jämnåriga eller att ta plats i klassrummet. Vuxna har ofta utvecklat strategier för att hantera sociala krav, vilket gör att Asperger-symptom hos vuxna inte alltid är lika synliga. Istället märks ofta en trötthet efter social interaktion, en känsla av utanförskap eller svårighet att upprätthålla vardagliga rutiner.

Styrkor kopplade till diagnosen

Trots utmaningarna finns ofta flera styrkor. Ett analytiskt tänkande, hög detaljmedvetenhet och starkt rättvisepatos är vanligt. Många med Aspergers syndrom visar stor lojalitet i relationer och arbetar målinriktat utan att påverkas nämnvärt av sociala normer. Dessa egenskaper kan vara särskilt värdefulla i arbetsmiljöer som kräver precision och uthållighet.

När och hur en utredning görs

En utredning initieras ofta efter att individen själv, närstående eller skolan uppmärksammat svårigheter som påverkar vardagen. Målet är att kartlägga om symptomen överensstämmer med diagnoskriterier för en autismdiagnos.

Vad händer vid en NPF-utredning

Utredningen sker i flera steg där fokus ligger på att utreda hur individen fungerar i olika miljöer – hem, skola, arbete – samt historik och utveckling. Psykologen, ibland även logoped eller läkare, analyserar sedan resultaten i ett tvärprofessionellt team.