Anknytningsproblematik handlar om återkommande svårigheter med trygghet och närhet i nära relationer. Det kan exempelvis vara svårt att lita på andra, släppa någon nära, vara ensam eller känna sig trygg med att en relation finns kvar även när man inte har ständig kontakt.
Anknytning utvecklas tidigt i livet genom relationer med viktiga omsorgspersoner. Tidiga erfarenheter kan påverka hur vi senare ser på oss själva, andra människor och nära relationer. Samtidigt är anknytningsmönster inte oföränderliga. Nya erfarenheter och psykoterapi kan bidra till att utveckla tryggare sätt att relatera till andra.
Anknytningsproblematik är inte i sig en specifik psykiatrisk diagnos hos vuxna. Begreppet används ofta för att beskriva relationsmönster och svårigheter som kan finnas tillsammans med exempelvis ångest, låg självkänsla, trauma eller personlighetsproblematik